Långholmen har en spännande historia både från fängelsets dagar och tidigare än så.
Trettondagsafton 1910, vid 10.30-tiden anträffades i Gerells växelkontor vid Malmtorgsgatan i Stockholm den 24-åriga kassörskan Anna Viktoria Hellsten till synes livlös, starkt blödande ur ett sår i huvudet. Hon avled en timme senare på Serafimerlasarettet.
Stor oreda rådde på växelkontoret. Kassaskåpets dörr stod på vid gavel, föremål och mynt låg kringspridda på disken och golvet. Det var uppenbart att det rörde sig om ett rån i förening med grovt våld. Tryckta meddelanden om rånmordet och vad som tillgripits spreds genast till bland annat hotell och pensionat, samt banker och växelkontor i Stockholm.
Vid 19-tiden samma dag kom ett telefonmeddelande från Hotell Temperance vid . Personalen hade fattat misstankar mot en man som hade tagit in på hotellet under namnet Alfred Andersson. Han hade haft med sig ett långt paket, omlindat i mörkbrunt omslagspapper, tjockt i ena änden men för övrigt smalt som en käpp. Omkring middagstid morddagen hade Andersson avrest från hotellet till Vaxholm. I korridoren utanför hotellrummet hade han lämnat kvar en koffert som visade sig innehålla så gott som allt det stulna från växelkontoret - samt ett fotografi av f.d. kyparen Johan Alfred Andersson-Ander, straffad två gånger för stöld i Finland. Hotellportieren kände igen Ander som mannen som tagit in på hotellet och som var ägare till kofferten. Samma dag klockan 22.20 for ett antal poliser i en hyrd bogserbåt till Karlsudd hitom Vaxholm, där Ander skulle ha gått i land. Omkring midnatt greps han i sin fars stuga. En del föremål som härledde från växelkontoret anträffades.
Ander nekade envist till anklagelserna men blev, med stöd av överväldigande indicier, den 14 maj 1910 dömd till döden av Stockholms Rådhusrätt. Ander avrättades på gården till Kronohäktet på Långholmen den 23 november 1910 kl. 08.00 av skarprättare Dalman. Vid avrättningen användes en nyanskaffad giljotin för första gången - och sista. Det var sista gången dödsstraffet verkställdes i Sverige.
Långholmen har trots sitt centrala läge i Stockholms city, mycket av sin natur och sina kulturbyggnader orörda. Ön är 1400 meter lång och 400 meter på sitt bredaste ställe. Ön var smalare förr, därav namnet. I äldre tid bestod ön av magra betesmarker mellan kala berg.
På ön finns spår av forntida boplatser. Under förra århundradet upptäcktes en silverskatt med tyska mynt, präglade på 900-talet. Mynten hade placerats där långt innan Stockholm grundlades. Ön omtalas i historien först på 1400-talet. De medeltida dokumenten berättar att Sveriges riksråd höll ett möte i augusti månad 1435 på Långholmen. En annan historisk tilldragelse var då Gustav Vasa förlade sina trupper på ön innan han intog staden 1523. Långholmen tillhörde kronan fram till 1647 då Drottning Christina donerade ön till Stockholms stad.
På ön inrättades en sjötull 1622 som var verksam till 1857. Vid sjötullen låg snabba segeljakter som kunde uppbringa farkoster som glömt att gå in i tullen. Den ökade sjöfarten på Mälaren under stormaktstiden var upphovet till att ett mindre skutvarv etablerades vid Pålsundet 1685.
Den välbeställda bryggaren Jochum Ahlstedt arrenderade 1649 markområden på ön som han odlade upp. Han byggde ett ståtligt stenhus, Alstavik.
Malmgården förvärvades av staten 1724 och omvandlades till spinnhus, en straffinrättning för kvinnor. Fängelseverksamheten byggdes ut efterhand och kom att dominera ön under 250 år. Under fängelsetiden uppfördes även några stora privatbyggnader på ön. Sjösidan förskönades under 1800-talets senare del. Stora mängder av lera lades på berget och 3000 träd planterades.
1874 byggdes centralfängelset, som var landets största med mer än 500 celler. Det var i bruk fram till 1975 och revs 1982. Det låg på den öppna planen framför det som idag är vår wärdshusentré. Gamla Kronohäktet finns kvar där nu Långholmens hotell ligger. I början av 1900-talet planerade staden att anlägga en natur- och folkpark på öns östra sida, en del vägar och parkplanteringar anlades. Under flera år förekom nöjesarrangemang under Västerbron. Då fängelset lades ned 1975 öppnades öns stränder för promenader och en ny epok inleddes.