Långholmen är Stockholms 7:e största ö och kanske mest mytomspunnen på grund av det gamla fängelset. Nu kan du själv upptäcka att den inte bara är spännande utan också naturskön. Ett besök på ön kan vara en heldagsutflykt med promenad och sköna bad på sommaren. Långholmens museum ger dig en möjlighet att få veta mer om öns 250-åriga fängelsehistoria, från Spinnhusets dagar på 1700-talet tills det att fängelset stängdes 1975. Gå in i en fängelsecell och upplev hur fångarna bodde på den tid det begav sig. Läs och upplev dåtidens fängelsevillkor, hur fångarna behandlades och deras vardag såg ut. Se fångarnas dagordning från 1907: Dagordning (pdf)
Fängelsemuseumet är öppet alla dagar från 11-16. Vissa tider på året anordnas visningar på helger. Välkommen till Stockholms mest fängslande museum.
Magdalena Rudenschiöld var av fin familj och en ung hovfröken en vogue, uppmärksammad för sin skönhet och ésprit, när hon förälskade sig i generalen Armfelt. En ”besinningslös” men också olycksalig passion eftersom generalen konspirerade mot den förmyndarregering som tagit över efter mordet på Gustav III. Armfelt landsförvisades och Magdalena dömdes1794 till halshuggning för delaktighet i sammansvärjningen. Efter att en mäktig beundrare gripit in till hennes försvar – hertig Carl, Gustavs III:s bror – fick Mamsell Rudenschiöld behålla huvudet men tappade adels- och frökentitlarna. Den stackars Magdalena undgick dock inte nesan att schavottera på stadens torg enligt tidens sed. Vid skampålen dånade hon barmhärtigt nog av. Hon fördes medvetslös till spinnhuset på Långholmen och blev dess första politiska fånge. Spinnhuset var en föregångare till fängelset på ön och en förvaringsplats för framförallt kvinnor som gripits för prostitution, småstölder och lösdriveri. Även ”lättja” och uppstudsighet på jobbet kunde leda till inspärrning. Barn och medellösa äldre män var också inhysta i hovbryggmästaren Ahlstedts f.d. ståtliga sommarställe.
På spinnhuset, som namnet anger, skulle sedan dessa hjon göra skäl för logi och uppehälle genom idogt arbete vid spinnrockarna för att förse den svenska stormaktsarmén med uniformer. Magdalena Carlsdotter, f.d. fröken, som hon nu fick heta, beblandade sig dock aldrig med spinnhushjonen. Hon inhystes så småningom med betjäning och egna möbler i prästbostället på ön. VIP-fången slapp spinnhusdieten på gröt och salt sill - hon serverades fyrarättersmåltider av en direktör vid kommerskollegium (Magdalenas far hade varit president för detta ämbetsverk som var huvudman för spinnhuset...) Hon umgicks med den lokala gräddan på ön, bl.a. spinnhusinspektören och tullinspektorn (En ”sjötull” hade inrättats på Långholmen redan på 1600-talet). Efter knappt två år frigavs Magdalena 1796. Hon förvisades till ett eget hemman på Gotland men efter en kortare karantän återkom hon till fastlandet och avslutade 1823 sitt dramatiska liv efter att ha nedtecknat detta i en självbiografi.